Nu har jag sytt vimplar till ett par vänners son som fyller år. Ville göra något som kan vara fint och roligt ha ett tag framöver och gjorde en färgglad namnvimpel. Broderade bokstäver och stjärnor på min maskin. Först höll jag på att ge upp, det funkade verkligen inte. Tänkte tanken att slänga skitmaskinen genom fönstret. Sedan kom jag på att det inte var maskinen som var skit, det var visst skit bakom spakarna. Hade glömt att byta pressarfot. Satte på den rätta pressarfoten och vips så blev det kanonbra!
Jag kan ibland känna att tyger och sybehör anfaller mig i mitt rum och ibland tänker jag att man borde rensa mer än man gör. Är rätt bra numera att sälja av tyger jag har tröttnat på och sådana som jag inte tror mig komma sy av inom en rimlig framtid. Barnen börjar bli stora och vill ha en åsikt med i sömnaden. Alla tyger går inte längre hem!
När jag sydde dessa vimplar var jag dock glad att ha en mindre sybehörsaffär i mitt rum, jag hade faktiskt köpt på mig en hel fat-quarter-bundle med dessa tyger (inte mindre än 25 matchande tyger) förra året med tanke att quilta en elefantquilt att hänga på väggen i minsta sonens rum. Det har inte blivit av (och det finns tyg kvar till med med) och tygerna bara skrek att de ville bli vimplar. Kunde matcha snyggt med de olika tygerna och gillar att mönstren tar upp igen i tygen som används på baksidan av vimplarna. Sedan kunde jag dyka ner i min bandlåda och fiska fram lite snedslå i en näst intill exakt orange nyans. En matchande tråd fanns naturligtvis också!
Ja, jag gillar dem. De hängdes även upp direkt i ett träd vid kalaset idag (härligt utekalas, tack för det!) och jag hoppas att de kan hängas upp i ett rum och vara fina där ett tag framöver!
