Hur som helst, när den här tunikan kom till var det enda jag kunde tänka på att det här ser ut som en "OttoPippitunika". Dottern ville ha en tunika i det randiga tyget med en turkos stjärna på magen. När jag skulle sy stjärnan vände jag maskinen ryggen i 10 sekunder och vips hade maskinen tuggat i sig tyget runt applikationen. hade inte tillräckligt med tyg för att klippa ut ett nytt framstycke utan klippte istället av det trasiga tyget, sydde fast turkos bottentyg på livdelen istället och applicerade en randig stjärna.
Dottern älskar tunikan och skulle kunna ha den dag och natt! Och ja, jag tycker fortfarande att det ser ut som en OttoPippitunika!
Bjuder på lite oredigerade bilder eftersom datorn som innehöll PS kraschade i förra veckan och inte vill lagas. Trasigt moderkort = ny dator behövs....
7 kommentarer:
Ja den verkligen lyser Ottopippi :) Jättefin, en klänning att bli glad av!!
Jättefin!!!
Läcker :o)
Å jag instämmer, saknar oxå Ottopippi!
en herlig "til og bli glad av" tunika!
Og enig med deg, ottopippi er dypt savnet.
Superfin! Men Ottopippi har varit ganska aktiv att kommentera lite här och var vad jag sett iallafall?!Gillar också hennes blogg skarpt!!!!
Precis som alla andra saknar jag OttoPippi och beundrar tunikan, lyser verkligen upp den här mörka sk vintern!
Helt underbar tunika! Vilken färgklick i vintermörkret:) Jag OttoPipps blogg har även jag besökt ofta, tråkigt att den "står stilla" men roligt att hon iaf syr även om hon inte bloggar.
Skicka en kommentar